jagharvisstcancer.blogg.se

Nu är jag sådär psykiskt trött som jag blir när det är för mycket som är psykiskt jobbigt...

I tisdags började jag med min nya, och sista, behandling. Stivarga heter den och jag ska ta tre tabletter varje morgon. Som vanligt finns det en massa biverkningar som man kan få, men alla får ju inte alla. Men listan är lång och tråkig att läsa...
Eftersom läkarna inte tror att den behandlingen kommer att ha någon effekt på metastaserna på äggstockarna så känns det egentligen ganska meningslöst. Det känns som att jag bara sitter och väntar på att något organ i buken ska tryckas itu när metastaserna växer.

Vi fick ju en läcka i huset och nästan hela nedervåningen är fuktskadad. Igår packade vi en del av våra saker och flyttade till mina föräldrars lägenhet (de bor kvar i stugan tills vi kan flytta hem igen). Lägenheten ligger ganska nära vårt hus så det är ju smidigt. Men det var så jobbigt att packa och plocka undan igår! Jag fick hjälp av en fin vän och det var skönt för jag hade inte orkat annars. Det är ju tungt att gå och stå men det var mest psykiskt jobbigt. Det kändes som att jag packade ner mitt liv och jag tänkte flera gånger att jag kommer inte att hinna flytta tillbaka hem igen. 

Det ordnade sig ju bra med boendet men det är väldigt jobbigt ändå. Jag är så tacksam för att jag har världens bästa föräldrar (men jag önskar ändå att vårt hus inte hade blivit fuktskadat)!

I tisdags var jag hos min ”nagelfixare” och tog bort mitt lack och kortade ner naglarna. Jag har sagt innan att jag ska fortsätta med naglarna så länge det går. Jag trodde att sjukdomen skulle göra att jag blev tröttare och tröttare och då inte skulle orka åka och få naglarna fixade. Men så blev det inte. Jag tog bort dem pga biverkningar från förra behandlingen. Jag har så ont på fingertopparna så jag vill inte in under lampan och bränna mina naglar. Det gör för ont. Så sjukdomen tog ännu en viktig del från mig. Psykiskt jobbigt.

Igår var ASIH här. Jag fick två påsar blod för mitt hb var lågt. Min ASIH-läkare var också här. Hon sa att vi behövde prata om min brist på tillit till henne. Vi har pratat om det förut men det har tyvärr inte blivit bättre, snarare tvärtom. Det är så jobbigt för mig för jag går och tänker på det så ofta.

Så det var bra att vi pratade. Hon var här i två timmar.

Jag vet inte var jag ska göra av all min psykiska trötthet. Får väl stoppa in den i en låda någonstans...
Kram💖