Igår var det dags igen. Dags att bli av med lite vätska från buken. Jag och Jonas kom till dagjouren vid halv tio. Min ASIH-sköterska kom också dit. Hon skulle vara med mig för att kunna ge mig lugnande och smärtstillande. Jag åkte i sängen i kulvertarna och sen hiss till röntgenavdelningen. Läkaren som skulle göra ingreppet undersökte min buk noga med ultraljud och hittade en cysta till som hon sa att hon skulle kunna sticka i. Ja tack sa jag!
När läkaren stack mig med bedövningssprutan gjorde det så ont så jag skrek. Då gav min sköterska mig smärtstillande direkt i blodet. Smärtan försvann och det gjorde jag också... När jag ”vaknade upp” var vi tillbaka i rummet på dagjouren. Allt hade gått bra och jag hade två slangar som satt fast i min mage. Efter några timmar tog min sköterska bort påsarna från slangarna. Från min största cysta, den som har blivit tömd tre gånger tidigare, hade det kommit ut ca 2 liter. Från den andra cystan, den som läkaren hittade med ultraljudet, hade det kommit ut ca en halv liter. Så på en dag gick jag ner 2,5 kilo i vikt!
Den här gången gick allt bra. Inga tårar och inga panikångestattacker. Och läkaren lyssnade på mig och hittade en cysta till att tömma. Det kändes så skönt att hon tog sig tid och undersökte mig ordentligt och att hon inte sa att det inte går att ha mer än en slang. Det har min ASIH-läkare och min onkolog sagt till mig innan, när jag har frågat varför de inte kan tömma mer än en cysta. ”Du kan inte ha mer än en slang” har de sagt. Men igår fick jag två.
Slangarna sitter fortfarande fast i cystorna. De är stängda med en kran. Man kan fästa en påse på slangen och öppna kranen. Då kan det komma ut mer vätska. Idag kom min sköterska hit och kopplade på påsar och öppnade kranarna. Då kom det ut ca 3 dl från den stora cystan och ca en halv deciliter från den mindre cystan. Sen tog hon bort påsarna och stängde kranarna. Imorgon eller på fredag ska de plocka bort slangarna från min mage. Man kan ha kvar dem längre men jag vill inte det. För det första gör det ont att ha dem där och för det andra får jag inte bada om de är kvar. Jag vill kunna bada och jag vill inte ha ont. Så de ska bort.
Buken är mycket mindre. Inte liten, den är fortfarande väldigt stor. Men den är mindre än innan. Smärtorna är borta. Jag vågar äta som jag brukar. Det är lättare att gå. Det är lättare att leva.
Kram💖
Så skönt för dig att du ”lättat”, men ändå ganska läskigt att det kommer ut så stor mängd, o att det fylls på så snabbt igen! Bra kämpat! Beundrar dig att du står ut med all behandling!
Kram / C 💕💕