jagharvisstcancer.blogg.se

Sen i tisdags har jag bönat och bett om att de ska tömma mig på mer vätska. Jag har pratat med min ASIH-läkare flera gånger och hon har pratat med min onkolog, jag har pratat med min ASIH-sköterska, med min psykolog, med min behandlingssköterska och med min kontaktsköterska. 

Jag har försökt förklara att jag inte har någon livskvalitet längre. Min stora mage gör att jag inte kan/orkar göra något mer än att sitta, och även det är jobbigt. Men de vill vänta. 

Jag började med min nya behandling i torsdags och de vill vänta för att se om den har någon effekt. Min onkolog tycker vi ska vänta i tre veckor! Tre veckor är väldigt lång tid när jag inte vet hur lång jag har kvar... Tre veckor som jag ska sitta i min fåtölj och vänta.

 

Jag har gråtit mycket och jag grät när jag pratade med alla mina vårdkontakter. Jag tycker inte om att gråta när jag försöker framföra mina åsikter. Men jag kunde inte hålla tillbaka gråten. 

Innan var det stora problemet att det var tungt och jobbigt. Men i fredags började jag dessutom få ont. Ont uppe på magen och ont på ett ställe på baksidan av ryggen. Jag har haft ont där de senaste veckorna, till och från, men i fredags gjorde det mer ont och det var ihållande. Igår hade jag så ont så att jag ringde till ASIH många gånger! Jag ringer väldigt sällan för jag tycker det är jobbigt. Jag känner att jag stör och känner mig besvärlig.

 

Men jag hade så ont så jag ringde för att fråga vad jag skulle göra. Jag fick besked om att ta morfin, sen mer morfin och sen abstral. Däremellan tog jag några Ipren. Jag var trött av medicinerna hela dagen så jag låg i min säng och satt i min fåtölj. Enligt appen i telefonen gick jag 790 steg igår. Det känns verkligen som livskvalitet....

Jag försökte förklara att jag inte bara vill smärtlindra, jag vill göra något åt det som gör att det gör ont. Under dagen pratade jag med ASIH fyra eller fem gånger. Jag försökte förklara att det gjorde så ont på min mage och att den var så hård och spänd så det kändes som om den skulle kunna spricka närsomhelst. Det kändes som att jag skulle kunna ta en nål eller kniv och sticka ett litet hål för att få ut lite vätska så det skulle sluta göra så ont. 

Först sa någon på ASIH till mig att det är ingen som tappar dig på vätska en lördag. Jag sa att det är ju ingen som vill tappa mig på vätska någon annan dag heller. 

Senare sa någon på ASIH att det är ingen som tappar dig på vätska på kvällen. 

Senare sa någon på ASIH att om du har lika ont i morgon så får vi prata med den doktorn som har jouren då och höra om hen vill tappa.  

Som om att jag kommer att ringa fler gånger.... nej tack.  

De ändrar sig hela tiden. Så gör min läkare också och det gör att jag känner mig lurad. När det blir som det var igår känner jag att ingen lyssnar på mig och att alla bara lämnar mig vind för våg. Ta en morfintablett så blir allt bra! 

Kram💖