Innan jag själv blev sjuk så hade jag en bild i huvudet av hur en cancersjuk människa ser ut. Flintskallig och mager.... Det är väl så man oftast framställer det i filmer.
Jag blev inte flintskallig, bara tunnhårig. Men jag avskyr mitt hår.
Jag gick först ner i vikt men sen gick jag upp. Och upp och upp. Magen blev större och större. Men den växte inte av det jag åt, den växte för att tumörerna i den växte. Det är tungt och jobbigt. Jag ser höggravid ut och det är inte roligt... vill inte visa mig bland folk.
Dessutom har jag en påse på magen och magen är full av ärr. Men det syns ju inte när jag är påklädd.
Man kan ju tänka att utseendet inte spelar någon roll när man är sjuk i en dödlig sjukdom. Att det är ett så litet problem jämfört med allt annat hemskt som händer i kroppen. Men det är ändå jobbigt när man vantrivs i sin kropp, tycker jag.
Kram💖
Håller helt med dig! Utseendet och känslan/ behovet av att se någorlunda fräsch ut är visst viktigt! / Catarina