När jag inte har något jobb att gå till.
När mannen jobbar och barnen är i skolan.
När många har slutat att höra av sig.
När nästan ingen frågar om vi ska ses.
När det blir många ensamma timmar framför tvn.
När jag, som tycker om att träffa vänner, inte har någon ”kompisträff” inbokad i kalendern.
När de jag träffar oftast (förutom familjen) är de som får betalt för att träffa mig.
Det är jobbigt när ångesten knackar på dörren.
Det är jobbigt när det inte är något intressant på tv.
Det är jobbigt när jag måste tacka nej till en träff för att jag inte mår bra.
Det är jobbigt när jag inte har någon att prata med.
Då är det bra att jag har Elvis.
Då är det fint att jag ändå har tre vänner som hör av sig regelbundet.
Då är det skönt att jag har nya ”cancerkompisar” på nätet.
Då är det underbart att jag har mina fina föräldrar som alltid finns för mig.
Då är det skönt när mannen och barnen kommer hem på eftermiddagen.
Kram💖
Oroar mig för att det ska bli ensamt för mig också, men känner mig privilegierad som fortfarande har många som hör av sig. Men du vet att jag finns här, ring mig gärna när du känner dig ensam! Ska vi boka en date v 24? Jag kan månd, tis, ons, om jag inte får kallelse för läkarbesök