De senaste dagarna har magen blivit större och tyngre igen. Allt har blivit jobbigare. Jobbigt att gå, jobbigt att sitta, jobbigt att ligga, jobbigt att åka bil osv. Jag ringde till ASIH både i söndags och i måndags och berättade att det blivit jobbigare. Jag visste att vi hade ett planerat läkarbesök idag, tisdag, men hoppades att någon skulle säga åk till akuten eller vi kommer till dig nu! Men så blev det ju inte.
Idag kom då min läkare och sköterska från ASIH. Jag visste inte om de skulle göra något åt min jobbiga mage. Jag gick här och väntade och undrade och hoppades.
När de kom pratade vi en stund och sen frågade läkaren om jag ville att hon skulle prova att tappa ut vätska ur samma cysta som de tappade ur för två veckor sedan. Det ville jag. Så jag la mig i soffan, hon stack på samma ställe i magen och satte in en slang. Sen rann det vätska ner i en spann, ca 6 dl blev det.
Jag tog två lugnande tabletter innan vi började. Läkaren gav mig bedövning med en spruta. Sen behövdes inget mer. Ingen ångest, ingen smärta. Snabbt och lätt. Stor skillnad mot hur det var för två veckor sedan!
Jag skulle vilja att de kunde göra så på fler av cystorna i buken. För även om den ena cystan är tömd så är där ju många fyllda cystor kvar. Min ASIH-läkare förstod hur jag känner och skulle prata med min onkolog om hur de skulle kunna göra.
Hon ringde på eftermiddagen och sa att onkologen inte tyckte att de skulle sticka hål på fler nu. Hon tyckte att vi skulle vänta några veckor för att se om nya behandlingen har någon effekt. Jag kände mig nertryckt i skorna. Min onkolog kan gärna få komma hit och gå med min mage i tre veckor. Då kan hon få känna hur meningslöst livet blir när man inte kan göra saker pga en stor mage.
Jag vet att det innebär risker också när man gör ett sånt här ingrepp. Men om jag tycker det är värt att ta de riskerna för att få lite mer livskvalitet så hade jag önskat att de lyssnade på mig.
Det finns risker med att få cellgifter i kroppen. Vissa biveknigar kan leda till döden. Men den risken är det ingen som nämner. Det finns risker när man befinner sig i trafiken. Det finns risker överallt hela tiden.
Jag har inte tid att sitta här hemma i tre veckor och hoppas på att det kanske blir bättre. Det är tre veckor som jag hellre hade kunnat använda till något positivt.
Kram💖
Ja, man kan önska att läkare och annan vårdpersonal fick uppleva hur det är att vara sjuk på riktigt... stor skillnad att ha teoretisk kunskap med att vara patient... Kramkram ❤/Carola