jagharvisstcancer.blogg.se

Tack till alla som bryr sig om mig! 

Jag ska försöka skriva vad som hänt de senaste dagarna. 

I söndags skulle dottern ha ett kaffekalas för hon fyllde 23 förra veckan. Jag kände att jag inte klarade att sitta i bilen för min mage var så tung. Så vi bestämde att hon skulle ha kalaset hemma hos oss istället. Kalaset gick bra, jag satt bara i min fåtölj för jag orkar inte stå och gå någon längre stund. Gästerna hade bakat och gästerna dukade. 

När de flesta hade kört hem började jag få mer ont. Jag sa att jag ville till akuten. Precis då kom en sköterska från asih. Vi hade ringt dit på eftermiddagen och sagt att vi behövde mer av de snabbverkande smärtstillande. Så hon kom och hon tyckte inte att jag skulle till akuten, hon tyckte i så fall att jag skulle till palliativa avdelningen. Det vet jag, sa jag, för så säger alltid asih. 

Efter lite telefonsamtal och annat så blev det bestämt att en ambulans skulle komma och hämta mig om en timme. Jag hade väldigt ont då så sköterskan gav mig något smärtlindrande i en spruta i armen.

Min pappa följde med mig i ambulansen. Vi fick ett rum på akuten direkt. Sen minns jag inte så mycket. Vi väntade på att läkaren skulle komma. När han kom sa han att det var bättre att jag fick sova några timmar och sen skickas på röntgen. Klockan var nog tre på natten då. Så jag blev inskriven på en avdelning, KAVA, som är för akut kirurgi. Jag fick ett eget rum (bara för att jag berättade om min PTSD) och pappa fick en fåtölj. Jag fick smärtlindring och sömnmediciner. 

När jag vaknade kom läkaren som var ansvarig för mig på den avdelningen, läkaren som hade sagt jag till att operera mig nästa vecka och min asih-läkare. De sa direkt att det kommer inte att bli någon operation, varken nu eller nästa vecka, för det har växt så mycket på så kort tid. Sen sa de att de skulle skicka mig på en CT för att kolla om det fanns någon vätska som de kunde tappa ut för att lätta på trycket. Sen gick de. 

Jag storgrät. För att det inte blir någon operation, för att jag skulle ha dragit igång detta tidigare, för att inte mina läkare har dragit i detta, för att jag ringde till asih varje dag förra veckan och sa att det växer hela tiden men ingen tog mig på allvar. 

Det blev ingen CT, jag vet inte varför. De gjorde ett ultraljud istället, för om det fanns någon vätska så kunde de sätta i slangen direkt, där och då. Men det fanns ingen vätska. Så vi fick åka hem med order om att ta smärtlindring när jag behöver det. Så i måndags kväll kom jag hem igen. 

Jag har ont, jag behöver hjälp med nästan allting för att magen är i vägen, ibland kräker jag upp det jag precis har ätit för just då trycker det extra mot magsäcken, jag kräkte upp mina mediciner på sjukhuset, jag kan nästan inte gå uppför trappan här hemma för magen tar emot mot låret när jag böjer benet, jag kan inte sitta med benen ihop, jag kan inte byta min stomipåse själv för jag ser inte var jag ska sätta den för magen är i vägen osv osv. Så just nu är det väldigt jobbigt och jag ser ingen ljusning....

Kram💖